Tur att man har proffs i släkten.

Att sätta upp ett växthus kan vara en utmaning. Även om man inte designar och bygger det själv. Då är det tur att man har proffs i släkten. De där duktiga trädgårdsmänniskorna som har gjort det förut och som gärna delar med sig av kloka tankar, tid och starka armar. Så tacksam är jag. Och det blir också väldigt roligt sedan att kunna tänka tillbaka på att hela gänget var involverat i bygget. Hur vi i regn och kyla, efter första frosten, tillsammans jobbade. Pratade odling över scones och värmande te därefter när höstmörkret sänkt sig över bygden alldeles för tidigt. Det kommer jag att tänka på när jag sitter i vårt växthus i vårsolen, i lä bakom glaset, med en rykande kopp varm choklad med vispgrädde. Tillsammans går det både lättare och är mycket mycket roligare. Stort tack till min goa smarta moster, man och kusin som i ett huj hjälpte till att resa hela ramverket, storlek nästan tolv kvadrat, på bara några få timmar!

Ha en fin söndag!
/Jessica